...Och kattungar är väldigt små längst upp i toppen på dessa tallar! Det insåg våran lilla Kitty också när hon hade klättrat upp. Förmodligen så har hon suttit där större delen av natten, uppjagad av någon grannkatt eller nåt? Hon lät väldigt ynklig där hon satt, och problemet var dessutom att vår stege var på tok för kort för att nå upp. Men bäst som det var så blev väl nöden för stor, så hon bestämde sig för att komma ned. Började att liksom hasa sig ned, men när det var tre, fyra meter kvar så föll hon. Blev lite orolig att hon hade gjort sig illa, men Kitty bara ruskade lite på sig och traskade fort som attan till närmaste buske för att uträtta sina brådskande behov. Sedan dess har hon legat och tyckt synd om sig själv i Ronjas säng. Skönt att historien slutade lyckligt.

  Idag så har jag ringt till mitt fack för att säga upp mitt medlemsskap. Efter att ha varit medlem sedan jag började jobba och dessutom en aktiv sådan måste jag erkänna att det känns lite konstigt. Nästan som om man sviker sina ideal på nåt sätt. Men det går nog över! Dessutom så är jag ju trots allt fortfarande lite politiskt aktiv, så jag har ju alltid det att falla tillbaka på.

  Nu sitter jag här och laddar upp inför onsdagen när jag ska ut på min premiärtur. Ska bli kul! Måste försöka att fixa lite matlådor att ha med mig bara. Det är man ju inte van med, att behöva laga en massa matlådor på en gång. Men det blir nog bra med det med tror jag! Nu tänker jag inte skriva mera, ajöss med er!

/Leffe