Så jag lägger in en bild på Lina också.

Efter kriget så kom man på att, just det ja, Åland var ju visst demilitariserat. Så man sprängde helt enkelt kanonerna i småatomer! Men det mest intressanta är ändå att man med militärisk precision även rev upp vägen och travade upp all kullersten i prydliga små högar så att vägen inte skulle gå att använda.

Vägen är ju också rätt spännande i sig eftersom man lagt så stor möda på den. Man har till och med sprängt sig genom berget på vägen upp och efter alla resurser man har kostat på den här vägen så river man den bara efter några år istället för att spara vägen och kanske göra når vettigt på platsen där kanonerna stod.

Har ju i tidigare inlägg lovat lite bilder sen vår lilla utflykt på Åland, och här kommer då dessa. Utflykten gick alltså till nåt som heter Kungsö batteri, som är en gammal rysk försvarsanläggning sedan det första stora kriget. Egentligen så är Åland en demilitariserad zon, men som så ofta förr i krig så var det avtalet inte så mycket värt när kriget väl bröt ut, så alltså byggde man upp ett system med kanonbatterier för att kunna stänga Östersjön för framförallt Tyskarna. Anläggningen byggdes upp i slutet av kriget och revs efter krigsslutet (nu får ni Ålänningar rätta mig om jag publicerar faktafel). Vad jag förstår så användes kanonerna i princip aldrig. Möjligtvis till att prickskjuta mot måsar då!

Det som är allra mest fascinerande med denna anläggning är vägen, som alltså var en stenbelagd sju meter bred "autostrada" mitt ute i skogen upp på berget. Lär väl snudd på ha varit en av Ålands första belagda vägar, för jag antar att belagda vägar var ytterst ovanligt på den tiden.

När man väl kommer till platsen där kanonerna stod så finns där idag ett utsiktstorn. Utsikten från det är rätt så bra, synd bara att det var rätt så disigt när vi var där. Här är i alla fall lite bilder på tornet och på utsikten. På en av bilderna ser man resterna av det ena av tre kanonfundament.

Nu ikväll så ringde Peter, min gamla kompis "från förr". Anledningen till att han ringde var att det snart är dags för vår årliga träff, nämligen förstamajdemonstrationen! Vi har ju alltid gått tåget i Uppsala. Utom förra året, då vi gick i Eskilstuna, vilket blev en positiv överaskning. Så nu tänker vi lite att vi skulle försöka att gå någon annanstans i är med. Men vi vet inte bara var? Ska ju helst vara ett stort tåg, eftersom det blir roligare då. Men det löser sig nog till den första Maj!

Annars kan jag ju meddela att strömmen med bilar här på parkeringen börjar att sina, så nu har jag inte så mycket annat att titta på än en gammal polack som också övernattar här. Kul! Hej så länge!

/Leffe

Men den här gången i Bromma. Har fortsatt min Stockholm-Norrköpingspendel idag, men tyvärr så har de inte lust att lossa mig här idag, trots att jag var här innan fyra, så det får bli imorgon bitti. Det innebär tyvärr att jag inte får full dag idag, vilket är synd, men livet går väl vidare ändå. Tycker ändå att det är lite dåligt att de inte kan lossa bilar senare än två. Eller när de nu slutar? Det är ju ändå folk här till åtta-nio på kvällen, så varför är det så himla svårt att ta emot varor då? Dessutom så står det på min följesedel att de öppnar sex, men när jag pratade med dem så säger de att de visserligen kommer hit till sex (uppbär lön alltså), men inte börjar att jobba förrän vid sju. De har visst nåt morgonmöte först! Varje morgon? Får väl se imorgon helt enkelt! Nu ska jag sitta och stirra på alla bilar som kommer och går, men jag lägger in en bild på min natursköna rastplats så att ni också får en möjlighet att få en naturupplevelse utöver det vanliga.

/Leffe