Idag ringde de från skolan och sa att Albin missat bussen. Han hade blivit osams med en kompis och gått iväg strax innan bussen kom. Det som gör mig irriterad över det är att ingen på skolan märker nåt. Det känns som om det var ren tur att nån såg honom efter att bussen gått. Tyvärr så är det ju nu tredje gången som de inte har nån koll på honom och om han gjort som de två tidigare tillfällena och gått iväg från skolan så hade ju ingen reagerat förrän jag hade funderat på varför han inte kom hem! Första gången gick han ju hemåt och upptäcktes av en ren slump av Mormor som passerade när han var halvvägs hemma. När hon sen lämnade honom i klassrummet så hade de inte ens reagerat på att han var borta. Andra gången så var det en som såg när han drog iväg precis och hann upp honom, så den gången kanske inte räknas, men om han hade gått iväg den här gången också, istället för att hålla sig på skolan, så vet man ju aldrig var han hade hunnit ta vägen innan man hade saknat honom. Första gången var ju rektorn inblandad också, men jag kände redan då att hennes fokus var att undvika en anmälan. Vart man nu skulle anmäla en sån sak? I vilket fall som helst så känner jag mig jäkligt irriterad!

Annars så har jag tillbringat en stor del av dagen inne i stan för diverse ärenden. Det viktigaste var väl att träffa redovisningskontakten för att fixa till kontrolluppgifterna. Var ju faktiskt inte särskilt svårt, så nästa gång fixar jag det nog själv. Tyvärr så ska hon som har hand om oss på redovisningsfirman sluta och jag vet inte vem det blir istället. Synd, eftersom hon har varit jäkligt bra att ha att göra med. Som tur är så har jag ju kvar min suveräne revisor. Han är en riktig klippa! Tror faktiskt att jag hade givit upp det här med företagande för länge sen om det inte varit för honom.

Skulle också ha uträttat ett litet ärende på banken, men det var rätt så dödfött! Satt väl i ungefär en halvtimme och på den halvtimmen hann de med att ta hand om två kunder. Jag hade tolv nummer före mig, så då gav jag upp och gav min nummerlapp till en Mamma som hade barn med sig. Hon blev rätt så glad när hon tjänade några nummer. Konstigt att personalen inte blir mera stressad när det är så lång väntetid? De tar det ju rätt så lugnt. Uträttade de andra ärendena som jag hade och åkte sedan tillbaka till banken, men det var om möjligt ännu mera folk då. Så då gav jag upp och åkte hem i stället. Tur var väl det, för strax efter att jag kommit hem så ringde de ju från skolan. Det var lite om min dag, tack o adjö!

/Leffe